guess who's back?

ignatius gjorde en liten miss i förra inlägget med att inte säga att denne mackan (och hans vänner) inte har någon integritet och är därför nämnd vid namn.
på tal om ignatius så måste ni ursäkta denna lilla miss, han har varit ur balans på sistonde... först försökte han sparka robot, vilket jag i och för sig var med på först - i tanken - på grund av förvirringen och smärtan som orsakades då han övergav oss för landskapet med fulast dialekt - värmland (ingen integritet) samt/och/för/eller grannlandet i väst. (ingen vet vart han egentligen är) min själ var dock inte redo att ge upp tron om vår kamrat robot, så det blev inget av det hela. sedan var det även "ett jävla tjat" om att jag, patches - hundra tassars egen queen b, endast hade producerat "tre inlägg eller så", och inte höll lågan uppe för tassarnas existens. det mumlades om att sparka mig, också. för att försäkra denna plattform dess skydd och bestånd deklarerar jag härmed, med indirekt godkännande av de två andra grundmedlemmarna att ingen av de tre ursprungliga tassarna. det vill säga grundarna; jag, ignatius och robot någonsin får sparkas. med undantag om någon börjar rösta blått eller rasistiskt. våra skribenter kan dock få komma och gå, beroende på.

med det fastslaget (hurra! hurra!) vill jag påpeka att ignatius drevs som jag, dock med starkare kraft av förvirring, sorg och smärta; framförallt saknad efter sin kära vän robot och efter denna plattforms vitalitet.
från och med detta inlägg tar vi nya tag! tre tassar vi är, enade vi stå.

insåg idag att om vi får 46 skribenter till så "blir" vi (som om vi inte redan var det?) hundra tassar. det tänkte vi inte på när vi startade vårt band, ursprunget till detta bloggkollektiv. ödet! förövrigt söker vi efter fler skribenter, maila hundratassar@gmail.com med bidrag så kan ni eventuellt bli intagna och publicerade i the tassars akademi.

ny årstid, nya möjligheter. efter en felplacerad vinterdvala är vi åter tillbaka för att humoristiskt, men allvarligt förgylla våran, eran samtid.

skönt att vara hemma,
patches.

en helg full av intryck

• drotnninggatan, lördag, jag blir så avundsam på det lyckliga få som blivit anställda till att agera meny för (skit i integritet) SOFT BAR & GRILL. 
• bröliga män mellan 35 och 45 år som, efter att fått en kväll ledig från frugan/mamman/flickvännen, ägnar sin kväll åt att efter några rundor pratar känslor, med sina testosteron stinna jämlikar, och skriker på - MACKAN!
• odrägliga ny-inte-fattiga-längre män och kvinnor med ålderskomplex (45-55 skulle jag beräkna åldersspannet till) som hopppas på ungdomligt sex och att någon ska äta flottiga revbensspjäll från deras stjärtskåra. Osmakligt är bara förnamnet, för att inte prata om att dessa människor helt saknade  klass och stil.

Snart så är det fredag, då försöker vi igen

-Ignatius

Främling, hur höljer du min skuld?

Tassarna vill presentera sin, till synes, nya, levnadsglade skribent. Men samtidigt beklaga alla dem som kommer vakna upp vid han sida de närmaste 5 månaderna. Eller gratulera! Hurra hurra hurra hurra!


[Jag, Ignatius, er förvirrade höna i tuppgården, kan tycka det märkligt att döpa sig till "The Stranger" då ett liknande, och mycket fint namn finns ledig, Främling (som Carola Häggkvist sjöng om).]


Over and out


______________________________________________________________________________________


Hjälp mig genom natten

Det är fortfarande varmt i luften men vi vet vad som väntar.
 Mörkret har tagit greppet för en lång tid framöver. 
Och om det ljusnar igen så kommer det dröja, åtminstone till april.
Så vad ska man göra nu, om man är mörkrädd som jag? 

Det är dagar av längtan efter något bättre och helger av verklighetsflykt. 
Allt handlar om verklighetsflykt. Men jag vet inte vart jag vill, mer än jag vill bort. 
Så jag och alla andra förtappade själar dricker oss själva ner i fördärvet. 

Med en flaska vin i kroppen är jag stark. 
Då glömmer jag bort hon som stack, då glömmer jag bort att jag inte har någon framtid, 
och då glömmer jag bort ångesten. 
Det varar i några timmar. På dansgolvet letar du efter hon 
som kan ge dig någon slags tilltro på framtiden, som kan göra dig stark igen. 
Men hon inte finns inte där. 
They move so smooth but have no answers.
When you ask "Why'd you come here for?"
"I don't know. Why?" 

Och skulle hon finnas där så är du ändå för full. 
Så du hamnar istället i en varm säng i någon förort någonstans, 
hos nån tjej som du inte har mer gemensamt med än rädslan för att vakna upp ensam.
Sedan kommer en morgondag med krypande ångest till tonerna av 
"Heaven knows I'm miserable now". På kvällen sitter du där ensam 
och undrar vad det ska bli av dig. 
Detta är en sådan morgondag. Vad ska det bli av mig?

Dessa dagar är ganska hopplösa och detta är förmodligen bara början.
 Snart är det vinter. 
Inte konstigt att man blir mörkrädd. 

Hälsningar
-The Stranger

breaking news!

Omvälv oss!

Som rubriken antyder kommer detta meddelande vara ena aning chokerande. Tassarna står åndå helt ogenerat stadigt i stormen som kommer, men ännu inte riktigt är här!

Den 10 Oktober 2011 omstruktureras The Hundra Tassar, vi förvandlar oss själva (helt frivilligt, som en kameleont i barnprogram) från en sluten cirkel genier, om än i folkets tjänst, till ett inte mer öppet, om än inte helt slutet BLOGGKOLLEKTIV! Och Marx och hans efterföljare pratade om revolution.

Hängde ni inte med där så kan jag ta det på ett språk alla förstår, till barnet: "Du ska få ett syskon, eller femtio.", till farmor (och dylikt): "Vi väntar förökning, eller femtio.", till en medelålders dam/herre som röker gula Blend: "Jag måste ta föräldraledigt, eller femtio, så du får jobba ihjäl dig dubbel så snabbt som du redan gör" och så vidare.

När bomben är släppt vill jag, vilket har blivit en vana, be om ursäkt för Robot. Pessimismen i det föregående är helt obefogad. Jag råkar nämligen veta att Robot har ett par ganska oanvända moderna slalomskidor som han knappt kan vänta på att få trä på sina tretåade (stackars människa som bara har tre tår, men han är ju en robot, en intelligent agent) plåtstumpar. Det kan bero på att det rostiga kretskortet är inne på sista versen. Leveransen från barnarbetarfabriken i New York är försenad, aldrig ska de amerikanska tjockis-ungarna kunna hålla sig till en lunchrast och en lunchrestaurang (KFC sen McDonalds, hyfsad overkill!) och då är det klart att ordinarie arbetsdag på 14 timmar lätt blir till 12!

Jag vill också passa på att gladeligen meddela att vi har ett tillskott, färskt som något fortfarande levande. Det är dock oklart vad hans/hennes "verkliga" namn är men vi har valt att kalla denne, tills dess denne valt ett eget namn, för... Anakin!

"Mitt språks gränser är mitt universums gränser" - Ludwig Wittgenstein


-Ignatius med Tassar

Vi går mot dystrare tider, kamrater.
Likt allt annat liv på analoga breddgrader har livet
nu satts på paus för att micro-tinas upp i vårsolen.
Vi ses i stormen.


En sköld av fjädrar

Fienden är på väg smygandes och vi kan enbart retaliera med fjäderdun.
Vi kan inte fly stunden och måste förlora slaget för att segra i sin tur.

För segern är säker och kommande snart och striden då endast ett minne.
Men nu är han här, magin den är borta, plötsligt förlorad till vintern.


-----------------------------------------------------------------------------


Inte någonting

När känslan dött ut men tanken består
och drömmen försvunnit med tiden.

Är tanken en dröm och drömmen en känsla
och känslan en tanke för friden.

- Branko Levo