Efter ett års absens krävs liksom något monumentalt. Martin E är cp och kungen fyller år.

Ride like the Wind

Det har gått tre månader sen sist jag skrev på the hundra tassar. Det har hunnit hända en hel del på den tiden. Vinter blev till vår, mörkret blev till ljus, kärlek kom och kärlek är på väg bort igen.
Det är lördagnatt, jag sitter ensam i stjärnljuset och blickar ut över den ändlösa prärien som breder ut sig från öst till väst. Och det är just vid sådana här tillfällen som man funderar på det viktiga här i livet. Vissa saker som man inte kan släppa hur gärna man än vill. Varför pratade den där ungen i den gamla kinderegg-reklamen bred skånska - när övriga i familjen talade Stockholmska? Varför är jag så svag för gamle österrikiska 80-talsrapparen Falco? Vad händer efter döden? Finns Sinterklaas på riktigt?
Kanske får jag svaren i vår, kanske senare. Jag hoppas ni får era svar.
Vi hörs snart igen, kära läsare. Nu ska jag rida ut natten, stjärnorna och Falco får visa vägen. Må han vila i frid.

/The Stranger

gingers (som det heter i folkmun för folk med netikett) sägs sakna själ. det stämmer inte. alla har själ. jag skulle rent av kunna säga att gingers har en mer medveten själ. deras själv behöver inte hoppa på andra själar, den vet att den är värdelös, till skillnad från de aggressiva själarna, som ju på intet sätt har en överlägsen själ. och dess embalage. för att inte tala om dess embalage....

- Ignatius "Rasken" Raskolnikov

kuggfråga

vem skulle du helst vara... anna book eller kicki danielsson?

och än har inte köttbullarna landat

- Ignatius, du kanske inte ska sitta på toasitsen, den kan gå sönder.
- Är jag så tjock?

En liten julhistoria

Under hela november var jag verkligen luspank. Blåst av staten och av den trista vinterblåsten. Jag var rik på kärlek men i plånboken frodades malarna. Den femte december förändrades allt.

Den femte december började som en vanlig dag med jämna plågor. Vinden plågade min kind på vägen till jobbet och väl på jobbet plågade mitt samvete mig. Vad gör du här, på detta mörka kontor med flimriga ögon efter all datortid? Skulle inte du åka till USA och leva på prärien som den cowboy du är? Se solnedgången hand i hand med nån Laura Ingalls-typ till tonerna av Bellamy Brothers? Jo, det skulle jag. 

Samvetet var tungt på vägen hem från jobbet men plånboken lika lätt som förut. På skyndsamma steg tog jag mig hemåt i blåsten och vid 19-tiden var jag hemma. Jag öppnade dörren med ett knyck och i samma stund förstod jag att det fanns människor i min lilla etta. En röst var dov och smått sorgsen medan de andra var gladare och glättigare. Jag kunde inte förstå hur de tagit sig in och blev oroad, men hann inte tänka mer innan jag möttes av världens syn. Där satt de, Sinterklaas och hans två svarta medhjälpare. Sinterklaas i sin stora röda biskopsmundering och de svarta i sina vackra dräkter.
Den gode Sinterklaas hade tagit sig ända från Holland. Där firar de alltid Sinterklaas den femte december och nu hade det blivit min tur. Jag vet inte varför men jag tror det var ödet. 

Han hade en present till mig men vi var tvungna följa den holländska traditionen. Så jag hämtade en sko och lade den bredvid vedspisen tillsammans med en morot. Efter en sväng i köket kom jag tillbaka och moroten var borta, istället låg det ett paket i skon. Jag öppnade med stor tillförsikt, gubben hade ju trots allt åkt ända från Holland med sina medhjälpare. Paketpappret vecklades bort under stor andakt. Jag öppnade paket och i det låg en bilmagnet, med bild på Barack Obama och trycket "Does this Ass make my truck look big?". Jag tyckte inte att skämtet var roligt, jag gillar Barack Obama. Men hur många magnetskämt är roliga...
Jag hade hoppats på lite mer än en bilmagnet men Sinterklaas hade väglett mig rätt. Jag skulle till USA och räckte inte pengarna så skulle jag lifta mig fram. Ett äventyr väntade.

Efter en liten supé kom så frågan jag bävat för - skulle Sinterklaas med sina svarta vänner kunna ha en framtid i Sverige? Jag svarade så ärligt jag kunde: Nej. 
Han åkte hem en kort stund senare och jag såg aldrig honom igen, men han räddade verkligen den julen, den gode Sinterklaas.

Jag hoppas till nästa år att vi är några fler som får upp ögonen för Sinterklaas. Det är en god man. Jag tror inte på tomten längre men man blir aldrig för gammal för Sinterklaas.




***
Till sist. Om du har hälsan, var glad över det. Eller tacksam åtminstone. Jag var sjuk förra veckan i rejäl feber och nu är jag frisk igen, och är tacksam för det. Jag har hälsan och kärleken just nu, med jobb, bostad och framtid är det värre. 2012 får det bära eller brista.

The Stranger

dialog med en robot

Jag återskapar en dialog mellan en robot och en individ. Den känslomässiga barriären är som skapad för missförstånd oss organismer emellan och något jag aldrig kommer förstå.

Robot: Berätta lite om festen, fyll i åt mig.

Individ: Du låg med min roomie, det säger väl en del.

R: Vad då, är du sur för det? Jag kan lugna dig lite med att jag faktiskt bara stoppade in den, sen hetsade alla mig till att knulla. Då tyckte jag att det var pinigt så jag lät den vara inne där och höll på att somna, sen tog jag ut den. Vad jag minns i alla fall.

I: Egentligen är det bara själa principen och jag är inte direkt för principer så egentligen borde jag inte bry mig. Jag är inte sur. Jag är besviken.
Skoja.

R: Nu är jag konfunderad.

I: Mmm, det känns bara lite... den där fantastiskt fina sårbarheten jag alltid sett hos dig och älskat bara försvann. Jag kunde bara se ett svart skal.
Och med den försvann respekten.

R: Men du, hur jävla mycket droger hade jag inte tagit då? Jag minns helt fullkomligt ärligt ungefär en och en halv timme till två timmar av hela festen.
Du förlåter mig, tro mig.

-

Trots år av vänskap pratade vi aldrig igen.
- Robot