Ride like the Wind

Det har gått tre månader sen sist jag skrev på the hundra tassar. Det har hunnit hända en hel del på den tiden. Vinter blev till vår, mörkret blev till ljus, kärlek kom och kärlek är på väg bort igen.
Det är lördagnatt, jag sitter ensam i stjärnljuset och blickar ut över den ändlösa prärien som breder ut sig från öst till väst. Och det är just vid sådana här tillfällen som man funderar på det viktiga här i livet. Vissa saker som man inte kan släppa hur gärna man än vill. Varför pratade den där ungen i den gamla kinderegg-reklamen bred skånska - när övriga i familjen talade Stockholmska? Varför är jag så svag för gamle österrikiska 80-talsrapparen Falco? Vad händer efter döden? Finns Sinterklaas på riktigt?
Kanske får jag svaren i vår, kanske senare. Jag hoppas ni får era svar.
Vi hörs snart igen, kära läsare. Nu ska jag rida ut natten, stjärnorna och Falco får visa vägen. Må han vila i frid.

/The Stranger

gingers (som det heter i folkmun för folk med netikett) sägs sakna själ. det stämmer inte. alla har själ. jag skulle rent av kunna säga att gingers har en mer medveten själ. deras själv behöver inte hoppa på andra själar, den vet att den är värdelös, till skillnad från de aggressiva själarna, som ju på intet sätt har en överlägsen själ. och dess embalage. för att inte tala om dess embalage....

- Ignatius "Rasken" Raskolnikov