Det är lördagnatt, jag sitter ensam i stjärnljuset och blickar ut över den ändlösa prärien som breder ut sig från öst till väst. Och det är just vid sådana här tillfällen som man funderar på det viktiga här i livet. Vissa saker som man inte kan släppa hur gärna man än vill. Varför pratade den där ungen i den gamla kinderegg-reklamen bred skånska - när övriga i familjen talade Stockholmska? Varför är jag så svag för gamle österrikiska 80-talsrapparen Falco? Vad händer efter döden? Finns Sinterklaas på riktigt?
Kanske får jag svaren i vår, kanske senare. Jag hoppas ni får era svar.
Vi hörs snart igen, kära läsare. Nu ska jag rida ut natten, stjärnorna och Falco får visa vägen. Må han vila i frid.
/The Stranger
