Sa polisen.
Tassarna firar av veckans enda fredag på skilda håll. Ignatius och Patches sätter Oslos gator i brand, fuck you Tordenskjold, och Robot hurrerar med anhöriga och vänner i Karlstad. Ack Värmeland du sköna.
Som redan uträknat och därför väntat urartade det: det eskalerade, kataklysmiskt likt... ja, någonting.
Ignatius och Patches får berätta sina historier när de kommer hem, men jag vill passa på att dela med mig en kort men yster händelse.
Jag har stått vid floden Styx, betraktat den, gråtit en skvätt, men vänt den ryggen om - Tiden är ännu inte inne.
Sann historia: Igår när jag var på väg hem från ett alldeles för trevligt uteställe, där en alldeles för trevlig bartender jobbade, träffade jag en alldeles genomsnittlig ung herre. Vi kan kalla honom Billy. Jag delade med mig en av mina två sista cigaretter till denne Billy och tuttade på min egen följt av ett djupt halsbloss. Vi slog följe hemåt och vid en viadukt händer det.
A challenger appears!
Likt en projektil ur tomma intet slungas en halvfull ölburk på Robot. Nu stinker Robot bärs. Det uppstår en dispyt mellan Billy och gärningsmannen. Honom kallar vi Alastor och hans vän kallar vi Texas. Efter några små minuters kamp uppstår ett ännu mindre handgemäng. "LÄGG ER NER!", hörde vi galten skrika utan vidare presentation. Han står fem meter ifrån mig. Med. En. Pistol.
Det låter som en ren lögn, men det står alltså en varelse och siktar ett laddat eldvapen (föreslagsvis en Sig Sauer P228) mot mig. Han hotar ner samtliga personer på marken och uppmanar oss till att hålla våra händer väl synliga. Annars skulle vi få "se på fan", vilket i och för sig också hade varit spännande. Inför varandra är vi nu exakt lika. Vi är fullständigt blottade och egentligen bara en knapptryckning ifrån ond bråd död.
Vi är en.
Ungefär här tar det spännande slut, men vi sluter händer med varandra, ljuger oss blå och tar en cigarett. Billy traskar vidare och kom förmodligen hem i lagom tid.
Vi; Jag, Alastor och Texas, vi blev goda vänner och gick och drack mer öl istället.
Här för att stanna, evigt dedikerad, lämnar er aldrig.
- Robotus Exnitius
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar