Vi diskuterade främst levnadssituationen för mandrom och hon tyckte det var så förmultnat urdåligt att hon bad mig dela det till er, kamrater.
Jag har hållit en hemlighet för er, en oumbärlig tvetalan. Jag bor i en husvagn, i Norge! Ni kanske undrar var jag har försvunnit. Ja, där har ni svaret.
Patches valde att kalla mig för Redneck-Kungen och det kanske är en värdig epitet under så hidösa levnadsförhållanden. Detta har resulterat i att jag har fått sväva ut "lite mer än det vanliga" under helgerna då man enligt schema har fri (läs: ledigt).
Fredagen började fantastiskt med en husrannsakan av oklara grunder och frihetsberövande av en god kamrat som sedermera släpptes då han "konstigt nog" (citerat polisväsendet) var oskyldig till påstått brott. Då bestämde vi gemensamt att fira hans oskyldighet och helgen var igång med en kickstart.
Ett exempel, som för mig numer anses vara ganska alldagligt, är att jag med tvenne kamrater i fredags inte tänkte lyxa till det och beställa in en flaska låtsas-champagne utan dignitet utan - wait for it - sex stycken. I mitt kaotiska sinne hade jag någon slags förvrängd bild av att himlen skulle förära mig med vingbeklädda kvinnor i evakostym som skulle landa i mitt knä och be mig på sina bara knän om betäckning.
Så var inte fallet, vi kan kalla det en missberäkning.
I stället resulterade detta i en total härdsmälta: Jag blev attackerad och ultra-knuffad av en jätte, gjorde "veven" och genom oärligt spel glidtacklade jag mig fram i en djungel av oskyldiga madamer för att slutligen törna in i någon slags plastkonstruktion. Bild följer:
Hur kan någon artificiell organism utsätta sig själv och andra människor för sånt otyg? Jag kan bara svara att det rinner av mig som vatten - och nu är jag sönderrostad.
"Kapitalismens kärna: man struntar i sjukvården. Har man inga pengar så dör man."
Då kan jag meddela er att jag numer kliver av. För gott!
- Robot x90
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar