Jag är lite nervös, vänligen ha tålamod.
Robot, AKA "x90", uppgraderade precis Hundra Tassars redan högteknologiska och välfyllda instrument-arsenal. Ett MIDI-klaviatur, modell Roland Edirol PCR-300, stod och dammade i en okänd kamrats annars ofyllda men numer demolerade garderob och kunde smärtfritt lösas ut för en billig slant.
En kort summering senare vet hela bandet om nyheterna - Flott, tycker Patches.
Det fanns liksom inte mycket mer att säga.
I samma sekund jag lägger på luren hör jag ett bastant vrål. Vår skivbolagsdirektör har fått syn på mig i tunnelbanan.
Vi går snabbt igenom kalkyler och prognoser för det kommande årets skivförsäljning för att snabbt byta ämne till studio. Vi har den, den är vår och den är bäst.
Nu har jag precis anlänt till min lägenhet och jag känner en smygande eufori och förväntan över Hundra Tassar som idé eller enskild pryl - Kan inte bestämma mig. Vet inte skillnaden.
Jag hoppas min känsla är delad.
- Delad lycka är dubbel lycka.
Jag tackar för mina minuter och sätter genast igång med installation av hårdvara.
Lev länge och väl, hjärtat till vänster.
Robot, via en maskin till folket.
PS. Det tog mig bara 45 minuter att skriva denna planerade notis, numer eskalerade skönlitterära missfoster, och jag känner att matchnerverna har lagt sig. Tack. DS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar