söndag 3 april 2011

Jag trotsar mitt hjärta av metall

Ignatius leende väger mer än alla världens bomber. Det här leendet som  han så sällan vill bjuda på gör mig euforisk vid minsta antydan.
Patches ögon fyller, som blixt från klar himmel, ett universums vakuum. Mörka som avgrunden själv berusas jag av skräckblandad förtjusning utav dem.

Sen är dem ju rätt schyssta också.

Ni, Tassar, är det bästa jag har.


- En ibland ganska så skör Robot

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar