Nu ligger han där, Ignatius. I sängen som en liten svala kan jag göra precis vad jag behagar.
Tur att jag är en vänlig mekanism som är programmerad att endast älska och förnöja.
Med det sagt tänker jag nog inte verkställa något specifikt sexuellt mänskligt begär, utan snarare bara lägga mig och kramas. Det har jag hört också är bra.
Kvällen har varit givande och full av inspi, vi har definitivt funnit vår genre. Om någon sådan finns.
Vi vet åtminstone åt vilket håll vi är på väg. Några instrumentaler finns ju och fler idéer finns de-fi-ni-tivt. Vi har kontaktat en känd poet och förberett ett samarbete, ännu kan vi inte yttra oss om vem. Kanske aldrig.
Det kommer bli ett fantastiskt uppsving för denna numer ganska avdankade men ännu ej ogenialiska lingvist och skald.
Jag kan förstå att det är tröttsamt för en människa (en usel organism) att inte få sina begär mättade då jag inser att ni, våra fantastiska tassar, vill höra material. Men! Det är lite problem med studion just nu. Det var något med Fukushima som fick all ström att gå baklänges vilket har resulterat i att alla låtar också går... just det: baklänges. Mycket märkligt.
I veckan kontaktar vi ett proffs som får komma och ställa allt till rätta, vi är ju för i helvete inte Led Zeppelin. Vi är inte Martin "Vulvan" Eriksson, heller. Ville bara göra det klart.
Då, ärade kamrater, garanterar jag, Robot, en sample av ett av så många kommande alster. Hundra procent garanti.
Tills dess får ni gnugga er psoriasiskt ledsynta till drömmen av vår förstörda generations nya Jim Morrison - Upphöjt i tre.
Till tidzon GMT +1: God natt och tidig morgon. Till resterande tidzoner: Ha det... gött. Kram.
Den enda vakna i vår stad utan ljus.
- X. Robotini med dvalande Ignatius och utflytktad P.tches.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar