måndag 28 februari 2011
inspi-helg
Efter mindre cash och mer tattaröl, tattarkäk, tattarlife överlag så kom äntligen den 25:e och vi firade att vi fått cash genom att göra av med dem! Robot var busy med att vara storebror, så jag och Ignatius fick representera tassarna själva denna helg. I fredags hängde vi på Münchenbryggeriet där vi drack 30:-'s öl (PÅ FLASKA!!! två olika sorter till och med!), spelade pingis, vann en kryssning, dansade och såg ett jättestort band. Rent storleksmässigt alltså. Alla pengarna gick oavkortat till välgörenhet, något bibliotek i Kenya. Perfekt deal kände vi rent spontant. Dricka öl för att sponsra a good cause. Jävligt vänster, precis som vi.
I lördags hängde vi runt på olika håll tills kvällen anlände: då handlade vi käk, lagade käk och åt käk med vår manager Hinken. Han kallas för Hinken dels på grund av hans namn, men framförallt för att han hinkar i sig öl bättre än en irländsk pub-ägare! Stickan Andersson, släng dig i väggen!
Efter käk och dryck och Hink the tanks uppvisning i ölhinkeri, kollade jag upp vad för alternativ vi hade under kvällen. Landade på Strands hemsida där ett band skulle spela. Knäppte på Spotify och lyssnade en stund tills vi alla blivit lika kåta och därmed var saken klar! Väl framme såg vi trettio minuter utav konserten, och vilken jävla konsert! Vilket jävla band!!! Det kittlade mellan benen på oss alla och ett uppspelt rus spred sig genom våra kroppar när de sista tonerna avtagit. Inspi på högsta nivå! Vi fortsatte kvällen med att dricka öl, lyssna på skitbra musik, dansa, snacka med sångaren i bandet och deala fram ett kommande samarbete samt köpa matchande band t-shirts. Avslutningsvis spydde Hinken och vi fick natta vår manager som ett litet barn, medan vi drog på oss våra nya inspi-shirts, knäppte på detta fenomenala band vi nyss sett och drack rödvin. Rödvin alltså. Rött kött. Rödluvan. Rött är gött! På tal om Rödluvan så har jag hittat min nya stilikon. Jag vill också ha en röd luva med capé eller helst en grön med glitter i (som mitt dröm trum-set). Eller en som ser ut som ett lapptäcke, äkta Patches-style. Fan vi måste hitta oss en skräddare! Känner ni någon som känner någon som skulle gilla att sy snygga kläder till ett coolt band. Maila på hundratassar@gmail.com
Ert vattenglas i öknen, P.tches
I lördags hängde vi runt på olika håll tills kvällen anlände: då handlade vi käk, lagade käk och åt käk med vår manager Hinken. Han kallas för Hinken dels på grund av hans namn, men framförallt för att han hinkar i sig öl bättre än en irländsk pub-ägare! Stickan Andersson, släng dig i väggen!
Efter käk och dryck och Hink the tanks uppvisning i ölhinkeri, kollade jag upp vad för alternativ vi hade under kvällen. Landade på Strands hemsida där ett band skulle spela. Knäppte på Spotify och lyssnade en stund tills vi alla blivit lika kåta och därmed var saken klar! Väl framme såg vi trettio minuter utav konserten, och vilken jävla konsert! Vilket jävla band!!! Det kittlade mellan benen på oss alla och ett uppspelt rus spred sig genom våra kroppar när de sista tonerna avtagit. Inspi på högsta nivå! Vi fortsatte kvällen med att dricka öl, lyssna på skitbra musik, dansa, snacka med sångaren i bandet och deala fram ett kommande samarbete samt köpa matchande band t-shirts. Avslutningsvis spydde Hinken och vi fick natta vår manager som ett litet barn, medan vi drog på oss våra nya inspi-shirts, knäppte på detta fenomenala band vi nyss sett och drack rödvin. Rödvin alltså. Rött kött. Rödluvan. Rött är gött! På tal om Rödluvan så har jag hittat min nya stilikon. Jag vill också ha en röd luva med capé eller helst en grön med glitter i (som mitt dröm trum-set). Eller en som ser ut som ett lapptäcke, äkta Patches-style. Fan vi måste hitta oss en skräddare! Känner ni någon som känner någon som skulle gilla att sy snygga kläder till ett coolt band. Maila på hundratassar@gmail.com
Ert vattenglas i öknen, P.tches
söndag 27 februari 2011
hårdvara, precis som en robot
Kamrater.
Jag är lite nervös, vänligen ha tålamod.
Robot, AKA "x90", uppgraderade precis Hundra Tassars redan högteknologiska och välfyllda instrument-arsenal. Ett MIDI-klaviatur, modell Roland Edirol PCR-300, stod och dammade i en okänd kamrats annars ofyllda men numer demolerade garderob och kunde smärtfritt lösas ut för en billig slant.
I ren inspi ringer jag lead singer Ignatius och hans, vår, allas, näste: Patches.
En kort summering senare vet hela bandet om nyheterna - Flott, tycker Patches.
Det fanns liksom inte mycket mer att säga.
I samma sekund jag lägger på luren hör jag ett bastant vrål. Vår skivbolagsdirektör har fått syn på mig i tunnelbanan.
Vi går snabbt igenom kalkyler och prognoser för det kommande årets skivförsäljning för att snabbt byta ämne till studio. Vi har den, den är vår och den är bäst.
Nu har jag precis anlänt till min lägenhet och jag känner en smygande eufori och förväntan över Hundra Tassar som idé eller enskild pryl - Kan inte bestämma mig. Vet inte skillnaden.
Jag hoppas min känsla är delad.
- Delad lycka är dubbel lycka.
Jag tackar för mina minuter och sätter genast igång med installation av hårdvara.
Lev länge och väl, hjärtat till vänster.
Robot, via en maskin till folket.
PS. Det tog mig bara 45 minuter att skriva denna planerade notis, numer eskalerade skönlitterära missfoster, och jag känner att matchnerverna har lagt sig. Tack. DS.
Jag är lite nervös, vänligen ha tålamod.
Robot, AKA "x90", uppgraderade precis Hundra Tassars redan högteknologiska och välfyllda instrument-arsenal. Ett MIDI-klaviatur, modell Roland Edirol PCR-300, stod och dammade i en okänd kamrats annars ofyllda men numer demolerade garderob och kunde smärtfritt lösas ut för en billig slant.
En kort summering senare vet hela bandet om nyheterna - Flott, tycker Patches.
Det fanns liksom inte mycket mer att säga.
I samma sekund jag lägger på luren hör jag ett bastant vrål. Vår skivbolagsdirektör har fått syn på mig i tunnelbanan.
Vi går snabbt igenom kalkyler och prognoser för det kommande årets skivförsäljning för att snabbt byta ämne till studio. Vi har den, den är vår och den är bäst.
Nu har jag precis anlänt till min lägenhet och jag känner en smygande eufori och förväntan över Hundra Tassar som idé eller enskild pryl - Kan inte bestämma mig. Vet inte skillnaden.
Jag hoppas min känsla är delad.
- Delad lycka är dubbel lycka.
Jag tackar för mina minuter och sätter genast igång med installation av hårdvara.
Lev länge och väl, hjärtat till vänster.
Robot, via en maskin till folket.
PS. Det tog mig bara 45 minuter att skriva denna planerade notis, numer eskalerade skönlitterära missfoster, och jag känner att matchnerverna har lagt sig. Tack. DS.
tisdag 22 februari 2011
andra bandmötet
Kan ha varit lite att ta i.... På något sätt känns det som att ordet bandmöte i våra kretsar blir en täckmantel för fest eller i detta fall efterfest. Detta ska dock inte bagatelliseras, mycket handlar ju om inspiration eller som Robot brukar säga (som den söderböna han påstår sig vara) "inspi"...
Kvällen började på överraskningsfest som huserade vid Östermalmstorg. Min gamla klasskamrat och numera kamrat fyllde tjugofem så vi skulle fira henne americanmoviestyle. Insåg dock snabbt att det klassiska "SURPRISE"- utropet inte skulle fungera lika väl i Sverige så vi "wooa":de mest och vevade lite trött med händerna. Det gick lika bra, faktiskt. Som det äkta band vi är snålade vi inte med våra drickaflaskor och strupen var lyckligtvis inte torr vid många tillfällen. Festen eskalerade till ett mayhem av dans, dryck, sång, kroppskontakt och resulterade i en vit soffa som färgades röd. Vanligtvis gillar vi ju rött (hjärtat till vänster och allt det där) men vitt tyg och rödvin gjorde oss till mindre populära gäster. Jag skriver "oss" trots att det finns en "bov" i dramat, men är man ett band så är man. Solidaritet, ni vet!
Bandmötet eller efterfesten ägde rum i Robots residens. Där drack vi mest vin, lyssnade på musik, såg på Robots brottningsmatch och deckade fyra styck i en och samma säng. Morgonen efter var vi omänskligt bakfulla, jag låg vaken i en timme med huvudvärken från helvetet och avled av ljuset som var resultatet utav gardinslösa fönster. Väckte efter ett tag de andra själarna. Halsade vatten, klöktes utav Ignatius andedräkt, fick rösti att mumsa på, bevittnade en tv-spels-session och släppte ut gaser. Ungefär så. Sedan promenerade jag och Ignatius hem, hurrade vilt när vi hade råd med en varsen Mer och ett Sport-choklad (produktplacering; vill ni sponsra oss?) fortsatte bakfulla med blöta kläder i händerna och utan balanssinne medan folk åkte längdskidor och var hurtiga. Vår söndag tillbringades istället i en tjugofyra timmar lång sked. Välbehövd.
Eran favoritbandmedlem, Patches.
Kvällen började på överraskningsfest som huserade vid Östermalmstorg. Min gamla klasskamrat och numera kamrat fyllde tjugofem så vi skulle fira henne americanmoviestyle. Insåg dock snabbt att det klassiska "SURPRISE"- utropet inte skulle fungera lika väl i Sverige så vi "wooa":de mest och vevade lite trött med händerna. Det gick lika bra, faktiskt. Som det äkta band vi är snålade vi inte med våra drickaflaskor och strupen var lyckligtvis inte torr vid många tillfällen. Festen eskalerade till ett mayhem av dans, dryck, sång, kroppskontakt och resulterade i en vit soffa som färgades röd. Vanligtvis gillar vi ju rött (hjärtat till vänster och allt det där) men vitt tyg och rödvin gjorde oss till mindre populära gäster. Jag skriver "oss" trots att det finns en "bov" i dramat, men är man ett band så är man. Solidaritet, ni vet!
Bandmötet eller efterfesten ägde rum i Robots residens. Där drack vi mest vin, lyssnade på musik, såg på Robots brottningsmatch och deckade fyra styck i en och samma säng. Morgonen efter var vi omänskligt bakfulla, jag låg vaken i en timme med huvudvärken från helvetet och avled av ljuset som var resultatet utav gardinslösa fönster. Väckte efter ett tag de andra själarna. Halsade vatten, klöktes utav Ignatius andedräkt, fick rösti att mumsa på, bevittnade en tv-spels-session och släppte ut gaser. Ungefär så. Sedan promenerade jag och Ignatius hem, hurrade vilt när vi hade råd med en varsen Mer och ett Sport-choklad (produktplacering; vill ni sponsra oss?) fortsatte bakfulla med blöta kläder i händerna och utan balanssinne medan folk åkte längdskidor och var hurtiga. Vår söndag tillbringades istället i en tjugofyra timmar lång sked. Välbehövd.
Eran favoritbandmedlem, Patches.
fredag 18 februari 2011
första bandmötet
Tidigare i veckan ägde vårt första bandmöte rum. Robot bjöd på tre liter utav systemets crappiest vin, samt pasta och tjugosju köttbullar med en stänk utav ketchup. Efter denna sammankomst har vi konstaterat att Robot kan betraktas som en bandapappa. Band-pappa alltså. Bandets pappa alltså. Som en pappa till bandet alltså. En slags fadersfigur till de två övriga bandmedlemmarna alltså. Under mötet spånade vi fritt kring vad vi som konstnärer, poeter - var ute efter. Google användes flitigt för att ge en bild utav våra kommande styles. Varje medlem fick lov att pitcha för sin look. Patches gick lös på catsuit-estetiken med inspiration från en bandmedlem i ett annat band som hon inte tänker ange namnet på, på grund av integritets-skäl. Ignatius inspiration grundades på skidsko-disco kungen, som han tyvärr inte kan ange namnet på utav integritets-skäl. Robot ville mest se ut som E-type. Han har ingen integritet så vi skiter i att inte skita i att ange hans namn. Martin Eriksson heter han egentligen.
thehundratassar
thehundratassar
thehundratassar
the hundra tassar, består utav: Robot, Patches och Ignatius (efternamn ännu inte bestämt). Världens kanske bästa band som för tillfället håller på att lära sig ett A-moll på gurka. Kära kamrater och groupies: om någon av er av någon händelse råkar känna till hur vi bäst ska lösa detta problem, kontakta oss på hundratassar@gmail.com Trots bagateller som dessa har vi redan efter två veckors existens landat ett lovande skivkontrakt. Direktören på detta skivbolag, som vi tyvärr inte kan nämna namnet på utav integritets-skäl, har visat stor tillit till vår konstnärliga förmåga trots att vi ännu inte skrivit, spelat in eller släppt något material.
"It's all in the head and the heart"
thehundratassar
"It's all in the head and the heart"
thehundratassar
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)